All i ever wanted was the world

Ibland kan jag känna mig som världens vilsnaste och ensammaste tjej. Och ibland känns det som att jag balanserar hela världen med mitt lillfinger…

Det som tär mig mest är tanken på ett ordinärt liv.. Men känns bara som att allt är en fälla. En sak är säker iallafall och det är att min framtid ligger långt ifrån Sverige.

Är trött på misslyckanden… Söker bara trygghet egentligen, en trygg punkt i mitt liv och långvarig lycka.. Vad är meningen med allt..

IMG_9879

blogstats trackingpixel

ilands..

Eftersom att jag aldrig skriver ut i-landsproblem på så är det väl tillåtet för mig att göra det idag :)

Det är så att jag beställt en kappa från Riverisland, verkligen jättefin vit, jättemysig och SÅ min smak. Fick hem den i veckan och hade beställt den i storlek 32 men den är lite för tight i armarna om jag har en tjockare tröja under, och det är ju liksom det man har på sig på hösten, stickade koftor osv. Kan ju inte gå runt med ett linne under direkt.. Annars satt den helt perfekt.

Går in i hemsidan och vill göra ett byte, och så är den slut :( Är så besviken.

Nu vet jag inte om jag ska lämna tillbaka den eller ha kvar den ändå… åhhhh hatar det här!!

lämnar jag tillbaka den så kommer den hemsöka mig förevigt. Har jag kvar den kommer jag blir irriterad och typ frysa ihjäl med en tunn tröja under.

Faaaaaan da :(

IMG_3708

blogstats trackingpixel

Innocence

”Myten är som barndomen, för barndomen är en myt. Den är som Atlantis, den sjunkna staden. Vi vet inget om den och varje minne är en dom över den. Vi har varit där, men vi är evigt förlorade i de vuxnas visshet och vet inget om det ursprungliga. Vi känner inte det gåtfulla folket, trots att vi själva kommer från det och själva har varit detta folk.”
Stein Mehren, 1971

image

blogstats trackingpixel

Solitare

Efter att ikväll ha hämtat upp, nästan kört på, och handskats med massa fulla människor så förstår jag mer och mer mitt val till att avstå från att dricka alkohol.  Inte för att jag vill stämpla mig som nykterist men jag dricker extremt sällan nuförtiden och när det väl händer blir det bara ett glas vin eller två – inget mer. Att Jag är en kontrollmänniska som vill ha kontroll över mig själv är ingen nyhet. Tackar nej till allt som gör mig frånvarande till att ta rationella beslut.  Det är så extremt oattraktivt med fulla människor som inte kan behärska sig..

Det som gör mig ledsen är dock behovet alla känner till att dricka alkohol. Alla har väl sina anledningar. Och jag ska inte döma.. Alla är inte där än. Vissa människor vaknar aldrig. Dom bara existerar och konsumerar koffein måndag till fredag samt från fredag till måndag så konsumerar dom alkohol. Allt för att glömma vilket jävla fängelse dom egentligen lever i. Det finns en anledning till varför alkohol är lagligt..

Är glad för att jag ikväll suttit hemma, läst böcker och diskuterat diverse kontroversiella ämnen med en vän. Det är sådant som stimulerar mitt sinne 100 gånger om än att inta alkohol och umgås med onödiga människor. Jag är besatt av tystnad. Jag har ett stort behov av att dra mig tillbaka i min ensamhet; i ett lugnt och sansat rum med behaglig belysning där jag själv kan bearbeta alla intryck i lugn och ro och själv ha kontroll över vilka intryck jag tar in. Jag är väldigt känslig för intryck från omgivningen och är väldigt mottaglig.

Jag vill vara där vart människorna inte är. Nu kanske det låter superdrygt och nästan lite sociopatisk men jag har en hatkärlek för människan. Vet egentligen inte ens var jag vill komma med detta inlägg som dessutom är fruktansvärt ostrukturerat, kommer förmodlingen radera det här imorgon men kände bara för att Dokumentera av kvällen lite, droppen var när jag nästintill blev förföljd på hemvägen av -vad jag tror- var en väktare. Bilen följde efter mig och helljusade ett x antal gånger och när jag väl kör in i mitt kvarter fortsätter han köra efter mig (!!!) som den kaxiga tjejen jag är så stannade jag mitt i allt och var redo för konfrontation. (Hahaha vem försöker jag lura egentligen, besitter 0 fysisk styrka) resulterade i att han körde om mig, och vände. Sånt irriterar mig. Vad var hans problem? Fick den där lilla scenen att känna mig mer TRYGG sådär 03 på morgonen eller fick jag bara en extrem känsla av paranoia? Jag litar inte på myndigheter eller andra auktoriteter och jag förstår inte varför vi inte har liberalare vapenlagar.

blogstats trackingpixel

Fate

things get better. you will go from standing in the shower thinking “god what if this is for the rest of my life” to “god, i hope this is for the rest of my life.

blogstats trackingpixel

Keep me high oh just enough to make me feel

Idag är en sådan dag då jag egentligen måste ta hand om, checka av och förbereda 100 grejer men jag har noll ork och motivation. Känns som en personlighetsstörning typ för ibland vaknar jag upp med världens konstigaste humör, nästan lite bipolär eller något? För jag kan verkligen få en känsla blandat av motivation/testosteron/lycka som går igenom mina ådror som heroin typ för att sedan 2 minuter efter bara känna att jag vill lägga mig i sängen, under täcket och bara ignorera världen. Fattar inte????

Har varit så jääääävla dålig på att skriva senaste tiden men det är bara för att jag hamnat i en konstig (snart kronisk) skriv-kramp då jag inte kan få ut något. Bara tomhet. Och nej jag vill inte göra det här inlägget till något dramatiskt men det är en riktig ren jävla tomhet. Inte på ett deprimerande vis eller så men, jag vet inte. Jag bara känner inget, som en isprinsessa, haha. Jag är ändå inte den där känslo typen. Jag är mer för rationellt tänkande och jag baserar aldrig mina åsikter eller beslut utifrån känslor. Det vore typ min död. Missförstå mig inte fel, jag är jävligt empatisk, vetskapen om att jag sårat någon kan hemsöka mig i evighet. På riktigt. Jag känner andras känslor bra, men mina egna är inte lika viktiga. känslor bedrar, mina vänner. Och när jag väl gråter så gråter jag aldrig av typ känslomässiga skäl sådär utan mest utav frustration. Fan vilket jävla tjat det blev om känslor nu haha var ju inte ens det jag skulle skriva om. Typiskt min hjärna, går alltid i högvarv.

Fast nu måste jag ändå gå tillbaka lite i texten och erkänna att jag ljög lite, eller ljuga kanske var lite och ta i men undanhållit sanningen kanske är rätt uttryck, har haft skrivkramp blandat med att jag helt enkelt inte vill sitta och skriva grejer här inne för att jag inte vet vem det är som sitter och läser allt. Inte för att min blogg någonsin varit offentlig men mitt bloggnamn är inte sådär jätte diskret. Och jag hatar att folk kan sitta och snoka utan min vetskap, inte för att jag spiller ut superhemliga grejer här men det är ändå en del av mina tankar och sådant känner jag inte att alla är berättigade till. Jag är en konstig människa. Jävligt komplex ibland fast ändå inte. Jag har en sjukt konstig blandning av narcissism samtidigt som jag besitter en stor självsdistans. Har ett självförtroende som få, jag tror på allt jag gör och jag tror att jag kan få vem jag vill och vad jag vill. Jag vet exakt vad jag vill och vem jag vill vara, och jag tror på riktigt att jag kommer få allt en dag. Jag SKA ha allt.

Av en vän fick jag häromdagen höra; ”I mina ögon är du så stabil och har så tjock hud, kan inte ens föreställa mig att någon sagt något förminskande till dig och att du sväljer det, så pass stark är du i mina ögon”

Det är sådant som får mig att tänka på mitt förflutna. I nuläget skulle jag aldrig umgås med en människa som inte uppskattar min närvaro, men jag har inte alltid varit så. Jag har låtit mig själv bli jävligt dåligt behandlad och jag blir så Arg när jag tänker tillbaka.

Jag föddes inte med självförtroende i käften, det är något jag handskades med i många,många jävla jobbiga år. På samma sätt som det är svårt att lära en gammal hund att sitta så är det lika svårt att reparera en skadad själ i vuxen ålder. Det är mycket enklare att återhämta sig i barndomen och bygga upp lager av hud successivt än att handskas med det senare, vilket kan leda till destruktiva handlingar.

Inget slår ett bra, sunt självförtroende man byggt med hjälp av vuxna som liten. Det finns alltid två sidor av allt och allt är aldrig som det verkar på ytan. Ha det i bakhuvudet.

Fuckkk, hade nästan glömt hur jävla bra det känns att skriva.

blogstats trackingpixel

Gave the right pieces of me to the wrong people

Låt mig lägga det såhär – En bra bok är en bok jag kan läsa om flera gånger, utan att den riktigt tappar det som gör den speciell. Speciell är nog inte rätt ordval, men typ, intresse. Och detsamma Kan jag säga när det kommer till valet av människorna i mitt liv. Jag vill inte ha något mer än fascinerande varelser som stimulerar mitt sinne..

vart är ni?

blogstats trackingpixel

My poison

That’s why I started crying. That’s why I couldn’t stop. For all the things we might’ve had and all the things we’re never going to have.

image

blogstats trackingpixel