Fate

things get better. you will go from standing in the shower thinking “god what if this is for the rest of my life” to “god, i hope this is for the rest of my life.

blogstats trackingpixel

Keep me high oh just enough to make me feel

Idag är en sådan dag då jag egentligen måste ta hand om, checka av och förbereda 100 grejer men jag har noll ork och motivation. Känns som en personlighetsstörning typ för ibland vaknar jag upp med världens konstigaste humör, nästan lite bipolär eller något? För jag kan verkligen få en känsla blandat av motivation/testosteron/lycka som går igenom mina ådror som heroin typ för att sedan 2 minuter efter bara känna att jag vill lägga mig i sängen, under täcket och bara ignorera världen. Fattar inte????

Har varit så jääääävla dålig på att skriva senaste tiden men det är bara för att jag hamnat i en konstig (snart kronisk) skriv-kramp då jag inte kan få ut något. Bara tomhet. Och nej jag vill inte göra det här inlägget till något dramatiskt men det är en riktig ren jävla tomhet. Inte på ett deprimerande vis eller så men, jag vet inte. Jag bara känner inget, som en isprinsessa, haha. Jag är ändå inte den där känslo typen. Jag är mer för rationellt tänkande och jag baserar aldrig mina åsikter eller beslut utifrån känslor. Det vore typ min död. Missförstå mig inte fel, jag är jävligt empatisk, vetskapen om att jag sårat någon kan hemsöka mig i evighet. På riktigt. Jag känner andras känslor bra, men mina egna är inte lika viktiga. känslor bedrar, mina vänner. Och när jag väl gråter så gråter jag aldrig av typ känslomässiga skäl sådär utan mest utav frustration. Fan vilket jävla tjat det blev om känslor nu haha var ju inte ens det jag skulle skriva om. Typiskt min hjärna, går alltid i högvarv.

Fast nu måste jag ändå gå tillbaka lite i texten och erkänna att jag ljög lite, eller ljuga kanske var lite och ta i men undanhållit sanningen kanske är rätt uttryck, har haft skrivkramp blandat med att jag helt enkelt inte vill sitta och skriva grejer här inne för att jag inte vet vem det är som sitter och läser allt. Inte för att min blogg någonsin varit offentlig men mitt bloggnamn är inte sådär jätte diskret. Och jag hatar att folk kan sitta och snoka utan min vetskap, inte för att jag spiller ut superhemliga grejer här men det är ändå en del av mina tankar och sådant känner jag inte att alla är berättigade till. Jag är en konstig människa. Jävligt komplex ibland fast ändå inte. Jag har en sjukt konstig blandning av narcissism samtidigt som jag besitter en stor självsdistans. Har ett självförtroende som få, jag tror på allt jag gör och jag tror att jag kan få vem jag vill och vad jag vill. Jag vet exakt vad jag vill och vem jag vill vara, och jag tror på riktigt att jag kommer få allt en dag. Jag SKA ha allt.

Av en vän fick jag häromdagen höra; ”I mina ögon är du så stabil och har så tjock hud, kan inte ens föreställa mig att någon sagt något förminskande till dig och att du sväljer det, så pass stark är du i mina ögon”

Det är sådant som får mig att tänka på mitt förflutna. I nuläget skulle jag aldrig umgås med en människa som inte uppskattar min närvaro, men jag har inte alltid varit så. Jag har låtit mig själv bli jävligt dåligt behandlad och jag blir så Arg när jag tänker tillbaka.

Jag föddes inte med självförtroende i käften, det är något jag handskades med i många,många jävla jobbiga år. På samma sätt som det är svårt att lära en gammal hund att sitta så är det lika svårt att reparera en skadad själ i vuxen ålder. Det är mycket enklare att återhämta sig i barndomen och bygga upp lager av hud successivt än att handskas med det senare, vilket kan leda till destruktiva handlingar.

Inget slår ett bra, sunt självförtroende man byggt med hjälp av vuxna som liten. Det finns alltid två sidor av allt och allt är aldrig som det verkar på ytan. Ha det i bakhuvudet.

Fuckkk, hade nästan glömt hur jävla bra det känns att skriva.

blogstats trackingpixel

Gave the right pieces of me to the wrong people

Låt mig lägga det såhär – En bra bok är en bok jag kan läsa om flera gånger, utan att den riktigt tappar det som gör den speciell. Speciell är nog inte rätt ordval, men typ, intresse. Och detsamma Kan jag säga när det kommer till valet av människorna i mitt liv. Jag vill inte ha något mer än fascinerande varelser som stimulerar mitt sinne..

vart är ni?

blogstats trackingpixel

My poison

That’s why I started crying. That’s why I couldn’t stop. For all the things we might’ve had and all the things we’re never going to have.

image

blogstats trackingpixel

i dream of everything that could be

Man kan egentligen aldrig vara 100% säker på att något faktist är rätt. Dagens sanning har oftast kommit fram att visa sig som morgondagens osanning.

Men, om Gud verkligen existerar, snälla ge mig ett tecken innan min rastlöshet tar död på min moral.

Om Gud existerar så måste han ändå vara den mest fulländade poeten, komikern och konstnären någonsin.

image

blogstats trackingpixel

Smiling faces

Smiling faces sometimes pretend to be your friend

Smiling faces show no traces of the evil that lurks within
Remember a smile is just a frown turned upside down

Beware of the pat on the back it just might hold you back

Your enemy won’t do you no harm
 Cause you’ll know where he’s coming from

Dont let the handshake and the smile fool ya.

image

image

image

blogstats trackingpixel

Ärligt talat? – Ja. Ja, jag är less på tomma löften. Ja, jag har förlorat all respekt för ord. Och ja, jag har varit med om alldeles för många viktiga hejdå. Jag är medveten om att mitt liv inte är något spel, men jag kan inte rå för att känna mig spelad. Och helt ärligt? Någonting viskar att jag borde stampa mitt förflutna i ansiktet och springa rakt fram.

blogstats trackingpixel